Blettin’s Book

Jag håller på att bli tokig. Jag har sådan fruktansvärd värk i kroppen så jag inte ens kan sova. Jag har en kronisk sjukdom som jag kommer få leva med resten av mitt liv. Men under vissa perioder får jag en sådan envis värk som jag bara inte kan bli av med. Men igår i väntrummet så lästa jag en annons om en klinik som har laserbehandling som ska reducera värk och smärta så jag ska prova det. Jag håller på att surfa runt och se om det finns någon sådan klinik i närheten av mitt hem. För när man har så här ont provar man allt.

Jag har ordnat så att vi i familjen är fadder åt ett barn. Jag tycker det är viktigt för mina barn att lära sig att verkligheten som vi ser den här inte ser likadan ut för alla. De behöver veta att samma pengar som de lägger på ingenting kan förändra livet för ett barn i ett annat land. Det kan hjälpa dem att få en känsla av vad pengar faktiskt kan uträtta om de används på ett bra sätt. Och att vi som faktiskt har det relativt bra kan göra livet mycket bättre för någon annan med små medel. Och de förstår.

Idag har det varit lite snack om att kunna hålla konferens i Bålsta med hela personalen och sen ha lite firmafest. Det är lite paket grej kan man väl säga och jag tror det hade varit jätte bra. Lite mingel och grejer så att folk kan ha lite kul och känna sig bekväma helt enkelt. Så man får väl se vad man ska kunna hitta på. Det är ju alltid kul och skönt att känna att man liksom har det som verkligen behövs när det gäller. Och då snackar vi verkligen om en så bra arbetsmiljö som möjligt. Så här jobbar vi högt och långt för allas trevnad. Och det är ifrån högsta chef till leverantör helt enkelt. Känns som en rätt så skön satsning ändå.

Åkte precis förbi en skylt mot en bilverkstad norrtälje och det fick mig att tänka på när jag och mina kompisar skulle åka till åre. Vi var tre som hade körkort och vi köra olika tider på dagen och skulle träffas där uppe först. Min bil startade sist och kom in som bil nummer två. De som hade startat tidigast hade inte dykt upp. Först hånade vi dem lite i deras frånvaro men sedan blev vi oroliga. Helt plötsligt fick jag ett samtal från en bilverkstad där de stor efter att växellådan rasat. Som tur är var ingen skadad i alla fall.

Jag hinner inte med. Hela livet är som ett stor ekorrhjul. När jag var liten kunde jag inte förstå det uttrycken men det kan jag verkligen göra nu. Det finns klychor som helt plötsligt får betydelse. Som att dagarna rinner genom ens fingrar som sand. Så känns det just nu. Jag stressar från morgon till kväll och hinner ändp inte ens med allt det som jag måste göra. Jag stressar hit och dit och jagar efter en lugn stund. Måste få en ändring på det där. Kanske ska ta en semester. Just nu är ju resorna väldigt billiga.

Jaha då var lovet slut igen då. Nu är det tillbaka till läxläsning och vardag igen. Konstigt nog har jag inget minne av att jag hade läxor under hela låg och mellanstadiet. Men mamma har det så klart. Men jag har inget minne av det alls. När jag tänker läxa så tänker jag på hur man pluggade till proven i högstadiet och gymnasiet. Det var tunga år med mycket läxläsning. Men det gick det med. Nu har mina barn ganska mycket läxor redan från början. Men de är duktiga på att göra dem med. Det går bra för dem alla i skolan vilket är en lättnad. Även för de som man trodde det skulle bli en prövning att sitta stilla går det bra för. Tack och lov.

Nu har min fru fått nog av att inte kunna se tangenterna på tangentbordet, så idag ska jag köpa ett nytt tangentbord i Stockholm. Själv märker man det knappt eftersom man inte tittar ner på tangenterna, det går av bara farten, man har lärt sig vad bokstäverna sitter. Men för henne som sitter och tittar ner på tangenterna mer än på dataskärmen kan jag förstå att det är jobbigt för henne att inte kunna se vad hon skrivar och få gissa sig fram. Våran dator är i alla fall väl använd. Sen börjar  vissa av knapparna lossna så det är faktiskt därförtnagentbordet ryker nu. Funderar på och köpa ett sådant där tvådelat, skönare att skriva på.

Vi funderar på att hyra några industrihallar bara för en helg och göra ett stort evenemang. Som en sorts minimässa för de företag som finns här i kring. Vi har nämligen insett att folk inte känner till vad det finns för företag här runt i kring och kan därför inte satsa på att köpa närproducerat. Och hur bra skulle det inte vara om folk handlade på hemma plan. Man ska stödja de som finns i ens närhet. Det gynnar affärsverksamheten i kommunen men också miljön och folk inte behöver köra så långt.